Att logga in överallt med samma konto hos Google eller Microsoft är extremt bekvämt. Det är också att bygga hela sitt digitala liv på en enda pelare, som någon annan äger, driver och när som helst kan slå undan.
De tio första är de klassiska. De fyra sista är sådant som sällan står i broschyren men som drabbar den som faktiskt driver en tjänst.
Kommer någon åt ditt Google- eller Microsoft-konto får de inte bara din e-post. De får omedelbart tillgång till varenda tjänst där du använt kontot för att logga in. Nyckeln till ett lås öppnar plötsligt hundra dörrar.
Stora plattformar stänger av konton med automatik. Blir ditt konto avstängt — även felaktigt — förlorar du samtidigt åtkomsten till allt som hänger i det. Det finns ingen mellanhand att ringa, och sällan någon som svarar.
Varje inloggning skickar en signal tillbaka till leverantören: när du loggade in, varifrån, och till vilken tjänst. Det blir en detaljerad karta över ditt digitala liv — ritad av någon annan, åt någon annan.
Inloggningsrutan ber sällan bara om vem du är. Den ber om profil, kontakter, kalender, ibland delar av din e-post. De flesta klickar ja. En liten app får därmed läsa sådant den aldrig behövt.
Vill du lämna plattformen måste du gå in i varje enskild tjänst och koppla loss kontot först — ofta utan att ha något lösenord där, för du satte aldrig något. Inlåsningen märks först när du försöker gå.
Samma konto är både din inloggning och din e-postadress för återställning. Förlorar du det har du förlorat både dörren och reservnyckeln samtidigt.
Går leverantörens inloggning ner — det händer — kan du inte logga in på tjänster som fungerar alldeles utmärkt. Felet är inte ditt, men stilleståndet är det.
Ett forum och ett dokumentarkiv med känsliga avtal hamnar bakom exakt samma inloggning. Vill du ha strängare krav för det ena går det inte — allt klumpas ihop i samma flöde.
Det privata kontot används "bara snabbt" för att testa ett arbetsverktyg. Så uppstår skugg-IT, och gränsen mellan personliga data och företagets system suddas ut.
Blir en ansluten tjänst hackad och tokens stjäls ska användaren själv hitta rätt inställningssida hos leverantören och återkalla precis rätt behörighet — snabbt. I praktiken sker det sällan i tid.
API:er läggs ner, gratisnivåer stryps, krav på verifiering tillkommer. Du förhandlade aldrig om något och blir meddelad, inte tillfrågad. Din inloggning är en funktion i någon annans produktplan.
Sätter du knappen på din sajt berättar du för leverantören exakt vilka dina kunder är och när de använder din tjänst. Du lämnar ut din egen kundlista, en inloggning i taget.
Inloggningsuppgifter, IP-adresser och tidpunkter behandlas utanför EU. Det är hanterbart, men det är något du måste kunna redogöra för — och det förutsätter att du vet vad som skickas. Det gör du sällan.
Vid en incident hos leverantören är alla anslutna tjänster utsatta i samma sekund. Decentralisering gör inte incidenter mindre sannolika — den gör att en incident inte blir allas.
Vi mäter användning för kapacitet och fakturering. Vi bygger ingen profil, och säljer ingenting vidare.
Inloggningssidan laddar inte en enda tredjepartsfil. Inga typsnitt från molnet, ingen analys, ingenting.
Varje användare ser sina sessioner och sina anslutna applikationer, och kan koppla bort dem själv — direkt.
OpenID Connect utan tillägg. Vill du flytta någon annanstans byter du utfärdare, inte applikation.
Inloggningar, spärrar och återkallade tokens loggas hos oss och går att läsa. Ingen svart låda.
Obligatoriskt för alla konton, med passkeys som phishing-resistent alternativ. Inte något du får slå på själv.